Exemplet Richland verkar åtminstone tala för att så är delvis fallet.
Richland är inte rikt. Och medelåldern är hög, den högsta i området. Den höga medelåldern beror paradoxalt nog på de utmärkta friluftsmöjligheterna. Pensionärer bor gärna i Richland (ev. kommer t.o.m. den nuvarande guvernören att flytta dit).
Men de utkomstmöjligheter som friluftsturismen ger är årstidsbetonade. Få kan klara sig yrkesverksamt i Richland. Staden har inga möjligheter att sköta det som vi i Finland skulle vänta oss av en kommun. Vad händer?
Det finns en jordbruksorganisation som heter Grange. Den finns litet överallt i USA men i Richland är den speciell. För det första har man bibehållt (med glimten i ögonvrån) de gamla frimurarliknande traditionerna.
Men det viktiga är att man äger och sköter om stadens park, man har hand om ambulansservicen (Ett överlevnadsvillkor för hela samhället, en stor del av befolkningen skulle inte våga bo kvar utan den servicen.), bespisning av åldringar (med ojämna mellanrum för all del), hembesökstjänst osv.
Det är svårt att tänka sig att Richland skulle överleva utan denna organisation. Det verkar också som om all frivilligverksamhet skulle ha koncentrerats till Grange.
Så långt en solskenshistoria.
Men Grangen i Richland täcker inte hela dalen, det finns en annan Grange "på skuggsidan" av dalen. Räcker frivilligkrafterna till där också?
Inlägg
