Höjdpunkter i Oregon

Det här är mitt näst sista blogginlägg. Det sista kommer jag att skriva när jetlaggen är avklarad och jag har samlat tankarna om vad jag lärde i Oregon.
Höjdpunkterna är mera personligt lättsmällt.

UNIVERSITETET

Som en gentjänst för all den information jag fick så försökte jag ge tillbaka litet också. Här berättar jag om LEADER i Finland för studerande vid University of Oregon i Eugene.

INAUGURATION DAY

Det var definitivt något i luften. Hela Ashland var i en andra andning. (Åtminstone universitetsområdet.) Det började kl. 8 i Ashland, d.v.s. 11 i D.C. Och det fortsatte med baler ända till tre på natten. En historisk dag.

HOT SPRINGS

Man packar en stabil kanot på en truck och åker ett 20 tal miles ner i Hells Canyon.
Där finns en liten parkeringsplats. (Om någon redan finns där så får man vänta tills de försvinner.)
Man sätter kanoten i Snake River och paddlar över den breda men på detta ställe lugnt flytande floden. Man få se upp med vinden, det kan plötslig blåsa upp mellan de höga klipporna.
När man kommer fram släpper man på vatten i cementbadkaret för ca 6 personer. Ur en slang kommer det heta mineralrika källvatten som gett platsen dess namn. Ur den andra slangen kommer smältvatten från bergen. Sedan bara njuter man! Med höga snöklädda berg och den mäktiga Snake som bakgrund.
Indianerna har använt den här källan sedan urminnes tider i medicinskt syfte.
(OK den har bilden var litet arrangerad...)

HUMOR

Humorn är fantastisk här. Jag skrev redan om gubbarna på skjutbanan, men damerna kan också. Den här skylten sattes upp av en dam som äger en ranch men som jobbar i stan.
(Jag tror att det är humor. Men man skall förstås vara försiktig att göra bedömningar när man är utlänning. Och hon hade faktiskt en bastant hagelbössa direkt innanför dörren...)

Landskap

Det har varit en riktig gammaldags vinter i Halfway. Mycket snö och kallt. En vinter som vi hade i Österbotten i min ungdom. Det kändes nästan nostalgiskt.
Men vintern beror inte på breddgraden, vi är i nivå med Venedig, utan på höjden över havet. Så fort man rörde sig utanför bergen så ändrades klimatet.


Bergen ja - de var imponerande. Med eller utan snö. Men det fanns annat också.


Som smältvattenfall och varma källor.


Och öken till exempel. Inkluderande mineralsjöar och känsla total tomhet.


Men redan utsikten från mitt fönster i gryningen var imponerande.

Människor i Oregon

Människorna är vänliga och hjälpsamma. Inte kanske riktigt alla, men den stora majoriteten.
Det är något i kulturen, sättet att bete sig. Jag har hittat två lager. Det första är ganska ytligt: man säger How are you? Excuse me! Please! What can I do for you? Hela tiden. Och man menar nog inte så mycket med det. Det kan nästan bli litet irriterande ibland. Men samtidigt är det trevligt. Någon har sagt att artighet är ett smörjmedel i umgänget. Och vackert så.
Den andra nivån är däremot svårare att inte bli betagen av.
Folk ställer upp och hjälper varandra och utbölingar.
Jag har varit på otaliga bjudningar och fått mycket hjälp med det ena och det andra. Ovärderligt när man inte känner systemen i ett främmande samhälle.
Låt mig presentera några exempel. På vänlighet men också på storslagna insatser i samhället och landsbygdsutvecklingen.

Jim Azumano satt flera timmar och förklarade landsbygdsutvecklingen i Oregon. Han gav mig värdefullt material. Han har tidigare jobbat på delstatsnivå med landsbygdsutveckling men hans kansli stängdes efter en politisk drag kamp. Han jobbar numera för ett kluster för livsmedelsindustrin. Men han ställde ändå upp. Och erbjöd mig att övernatta i sitt hem.

Walt Forsea är 84 år gammal. Han är ledare för Grange (se tidigare blogginlägg)i Richland. När jag besökte honom knastrade förbindelseradion i hans vardagsrum. Han höll koll på var ambulansen fanns för att kunna dirigera den till en ev. olycksplats vid behov. Han skötte den lokala, frivilliga nödcentralen skulle man kunna säga.
När jag var intresserad av Grange så bjöd han mig direkt till nästa möte, och till potlucken litet senare. (Jag har lovat att komma och säga adjö innan jag åker - han ville nödvändigt att jag skulle göra det.)

Elliott satt en eftermiddag och berättade för mig hur han kämpade för Obama i valet. (Han är själv för ung att rösta.) Han gjorde mycket mogna och balanserade analyser av valet och hur man jobbar med frivilliga krafter. (Och han bekräftade min syn på människorna i denna glesbygd: de är vänliga, trots att de kanske är av helt annan åsikt än du själv.

Shot-in-the-eye eller Clifford Allen som han kallas på engelska är fullblods Nez Perce. Han ägnade en dag åt att berätta historier åt mig och min dotter om forntida rådslag, om indianernas syn på döden och på hur anden vandrar från generation till generation. När han hörde att min dotter skulle till San Diego så skickade han bud om att han har en släkting där som kan hjälpa om hon behöver hjälp...

Detta var några av människorna. Men det finns många fler. Phil som ordnade en frukostbjudning för oss. Gordon som alltid varit en stöttepelare som jag vänt mig till i olika sammanhang... och många andra.