Från början var Sisters ett litet samhälle som levde av skogsavverkningen. Det ligger naturskönt vid en relativt livligt trafikerad väg i mitten av Oregon. Namnet har staden fått av de tre bergstoppar som kallas Sisters. (Det är dessa berg som jag försökt avbilda med min pocket kamera.)
För drygt 25 år sedan så fanns det en stabil men åldrande befolkning på 550 personer inom stadsgränsen. Upplandet räknade ca 3000 själar. Skogsavverkningen hade knäckts i hela Oregon av strängare miljölagstiftning. Det fanns just inga arbetsplatser i stan.
Men då fattade stadens ledning ett byggnadstekniskt beslut. Man påbjöd att alla affärsbyggnader skulle ha en falsk fasad som gick i 1880-tals stil. Och man gav ut en färg palett som man fick välja färger från.
Resultatet blev en "Wild West"-illusion som förändrade den visuella bilden av staden.
Beslutet fattades utan större meningsmotsättningar.
I dag har staden 1800 innevånare och upplandet har 10.000. Nu finns det gott om arbetsplatser. Men 90% av dem är turism. Annan verksamhet finns mycket sparsamt.
Till och med "Subway" har tvingat anpassa sig till reglerna, notera den tidsenligt slitna skylten.
Det nybyggda bankhuset håller stilen från 1880: en tegelbyggnad med platt tak.
Är detta nu melodin för utveckling i Oregon. Ta vara på de turistiska möjligheter som finns (eller skapa dem) och väx utav bara den?
Folk i Sisters verkar vara nöjda. Man har gjort ett gott val. Man har arbete och utveckling.
Men.
Sisters är ett bespottat begrepp bland i många andra små samhällen. Man argumenterar t.ex. emot utvecklingsförslag genom att säga "...och då blir vi ju ett nytt Sisters...". Saken är den att alla här uppe i norra Oregon inte anser att utveckling och mera pengar och folk är det man bör eftersträva. I stället lyfter man fram det lilla överblickbara, unika lokalsamhällets fördelar. Man känner varandra, man har gemenskap osv.
Vi har inte denhär debatten i Finland. Värderar vi inte våra byar och lokalsamhällen?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar